Nytt år nya möjligheter, eller??

Då var jullovet förbi. Barnen får återvända till skolan i dag, förutom min yngre som ligger hemma i feber. Själv började jag morgonen med att klä på mig nästan allt jag äger i klädväg och begav mig i -28 grader till brödkön. Jag har tur som har ett gammalt bilskrälle att röra mig med, där var en man som kom på cykel. Ungefär 6km iklädd bara en läderjacka och tunna handskar. Stackare! Kylan var säkert orsaken till att det var väldigt lite människor i farten i dag, så nu har jag frysen full av kyckling, plättar och bondost. Det var ovanligt lite bröd som delades ut i dag men istället fick vi både en bullalängdsbit och nå sorts chokladkaksbitar.

Strax efter jul fick vi en massa (typ 30 liter!) fettfri mjölk! Så min frys är egentligen full av mjölk. Det blir massor av gröt och mjölkkräm nu för den blir lite konstig då man fryst den, ser ut som spökvatten :)

Själva julen var lugn, jag var ledig 2 dagar och vi var bara i hemknutarna och tog det lugnt. Jag hade varit med i en rat som hjälpte ett företag att förnya sina hemsidor och som tack för det fick jag ett presentkort till cdon. Därifrån kom alltså årets julklappar. Böcker och filmer och färgläggningsböcker. Sen gjorde vi så att barnen fick köpa en julklapp åt varandra för 10€ för presentkortet som vi fått till citymarket. Så det blev nog julklappar hemma hos oss också. Dessutom fick barnen julklappar från oväntat håll, lite godis och en peng av ett godhjärtat par som hjälpt oss mycket under senaste månaderna och så hade min en väninna köpt varsit presentkort och schampo, balsam, tvål och läppomada åt dem.

Men nu är julen förbi och ett nytt år har börjat. Allt kändes så lätt strax före jul då alla var så givmilda och jag förstod att vi skulle få fira med kylskåpet fullt och klappar under granen. Men nu då? Vår ekonomi ser inte ut att bli bättre under de närmaste månaderna åtminstone. Det är väldigt psykiskt tungt att gå omkring och tänka på det här hela tiden. Kommer det att vända så att vi klarar av att betala bort våra lån och börjar få lön igen. Eller blir det bara värre? Vad händer om vi inte kan betala lånen? Vad finns det mera för kostnader vi kan dra in på? Måste jag ha en telefon? Finns det något vi kan sälja? Skrinnskor, skidor..hoppas det inte kommer snö i år heller så det inte ordnas skiddagar i skolan. Alla andra åker slalom, vad ska vi sälja eller låta bli att betala så att mina ungar också får vara med? Jo, än en gång, det handlar inte om att vi inte har råd att åka på skidsemester, vi har inte råd med ens ett 3-timmars liftkort. (och då behövs det 2 + hyra av utrustning)

Känner att jag behöver en paus från mitt liv. En vecka fylld av lugn och inga måsten. Vill bort för att få perspektiv på livet. Känner mig så omotiverad. Jag behöver kärlek och omtanke! Men hur jag än försöker förklara för min omgivning så verkar ingen förstå. Måste jag lägga mig ner mitt på golvet och sparka och skrika och gråta för att nån ska förstå. Det är inte mycket jag behöver. Men jag vill synas, vill inte att de som lätt kunde hjälpa mig må bättre skall undvika mig. Jag vet att det är tungt att umgås med människor som är ledsna men jag behöver lite hjälp att se ljust på framtiden igen. Och jag behöver lite ljus i vardagen nu också. Tänk på det allihopa, alla känner någon som behöver piggas upp. Ta er lite tid att åka över på en kaffe, bjud hem denna människa på tex. bastu, eller ta med denne på en promenad. Det lilla betyder så otroligt mycket!

Ta hand om er själva och om människorna i er omgivnig! 

07.01.2016 kl. 13:40

Känslobergochdalbana

Tycker att jag skrattat och gråtit om vartannat i en vecka nu. Märks att jag har alla känslor på ytan. Min vän som sitter i samma sits som jag ringde i början av förra veckan och berättade att de fått ett stort presentkort till citymarket som räddar deras jul. Jag blev så lycklig för deras skull att tårarna bara rann. När jag efter en stund lugnat ner mig berättade hon om deras julfirande och om hur dåligt hennes ena dotter mår, så rann tårarna igen men den här gången av att jag tycker så synd om dottern. Bra sätt att börja dagen på, ut med alla känslor så kanske det blir en lugn dag :D

Fick senare i veckan själv glädjebesked. Först vann jag en påse mat som kvinnan som jag tidigare skrivit om lottade ut ur sin egen frys. Både kött, mjölk, bröd, lite fil och bulla. Sen fick vår familj också ett presentkort till citymarket plus att vi fick ett 70€ presentkort som kan användas i flera matbutiker och som skall användas före julen via hyvä joulumieli-insamlingen. Hurra! Jullovet är räddat. Sitter och skriver en köplista med allt vi behöver och så har jag lovat barnen att de ska få lite choklad och lite lax som de längtar efter. Nu får vi fylla skåpen med mat och jag behöver inte oroa mig över att de inte får nån skollunch under jullovet. Glädjetårar igen!

Men så var det dags arga tårar, tårar av uppgivenhet. Tårar av oförstående. Tårar av hjälplöshet. Tårar över elakhet.

Det har kommit fram att min dotter blivit utfryst ur sitt kompisgäng. Av dem som skall anses som hennes bästa vänner. Hon har inte bara lämnats utanför på ett elakt sätt, hon har dessutom blivit utsatt för otroligt elaka ord. Mental mobbning på hög nivå. De andra har haft "hata XX-gruppchattar". De  har pratat skit bakom hennes rygg men också direkt till henne. Har suttit och läst sida upp och sida ner av elaka meddelanden och elaka chattar. Den ungen har gått genom en massa i sitt liv redan men tydligen har hon inte fått tillräckligt med prövningar ännu. Hur mycket klarar en människa av? Och hur får man föräldrarna att ta sitt ansvar?

Börjar det inte vara vår tur snart att få åka i medvind?!

 

14.12.2015 kl. 09:58

December

Jag har haft en bra vecka. Kännt mig lugn nästan hela tiden. Tror jag accepterat att jag inte vet hur framtiden ser ut. Jag kan inte påverka den så mycket i nuet utan kan bara försöka göra det bästa av varje dag.

Träffade en härlig kvinna förra veckan. Hon har tagit på sig att hjälpa dem som behöver hjälp här i trakten. Hon har startat en fb-grupp där man kan skänka eller efterlysa saker och så har hon tagit emot "donationer" som hon förvarar i ett rum hemma hos sig så får den som behöver nåt fara hem till henne och ta vad man vill. Dessutom är hon med och kör hem datummat åt behövande tre gånger i veckan. Hon fixade fram utebyxor åt min äldsta dotter när vi inte lyckades hitta på loppis och det inte fanns pengar att köpa nya.

December är skatteåterbäringsmånaden då folk brukar unna sig något extra. I vårt fall blir det ännu lite stramare. Hade med flit höjt skatteprocenten så att jag skulle få tillbaka på skatten och de pengarna har jag öronmärkt att betala tillbaka ett privat lån med. På socialen räknas de här pengarna som inkomst vilket gör att jag inte får något inkomsstöd i december. Men jag var förutseende förra månaden och sparade hälften av inkomsstödet då så om vi lever lika sparsamt som i november skall vi nog klara oss. Men det slog mig just att barnen är ju hemma från skolan i nästan en halv månad, det betyder att de inte får någon lunch i skolan och jag måste se till att vi har åtminstone ett ordentligt mål om dagen hemma.

Ville att mina barn skulle få en adventskalender i år fast vi inte hade råd att köpa. Jag har skrivit en lapp för varje dag, på dem står det vad vi skall göra just den dagen. T.ex. i kväll skall vi se på Ensam hemma filmen, på söndag skall vi ta på oss finaste klänningarna och titta på slottsbalen på tv, en kväll skall vi gå runt i stan och välja ut finaste julskyltfönstret, en kväll skall vi läsa julsagor, en kväll pyssla julkort osv. Det här är saker som vi troligen skulle ha gjort även utan kalender och de kostar ingenting, men det är ändå spännande för barnen att få öppna den varje dag.

Nu skall jag sätta mig ner och läsa dagstidningen som tydligen delats ut till ickeprenumeranter i dag. Ha en bra dag!

 

 

04.12.2015 kl. 10:02

Äntligen ljusare!

Så kom det då äntligen lite snö och piggade upp, vad ljust och fint det blev ute. Var på bra humör hela dagen tack vare det här.

Måste bara få berätta att jag fick ett överraskande samtal den här veckan. En lokal grönsaksodlare ringde upp och sa att jag har en god vän som pratat med honom om att jag har det lite svårt just nu och att de väldigt gärna vill hjälpa mig. Så följande morgon fick jag jag åka och hämta en låda full av frukt och grönsaker! WOW! Ni kan inte tro hur jag längtat och hur rörd jag blev av det här. Samma dag var jag en sväng via röda korset som skänkte bort kläder som samlats in till flyktingarna men inte gått åt. Kom hem med ylletröjor och lite annat vi behövde också. Senare på dagen hade jag möte på socialen. Den här månaden lyckades vi få pengar, men nästa månad är det samma sak igen. Då kommer skatteåterbäringen. Jag har med flit höjt min skatteprocent för att kunna betala tillbaka ett lån nu i december som jag tog för två år sedan. Så när jag får skattepengarna så går de åt till den skulden, och räcker inte till hela skulden heller, men socialen räknar de här pengarna som en inkomst vilket innebär att nästa månad blir svår igen. Delade upp pengarna jag fick från socialen den här månaden så att vi har hälften att använda nästa månad. Det är inte mycket men med hjälp av brödkön skall vi nog klara december också.

På tal om brödkön hade jag tur den här veckan. Det visade sig att de hade massor av gogreens vegetariska röror som de delade ut. Så därifrån kom det vettig mat åt mig också den här gången och barnen fick kyckling och plättar :)

Nu ska jag ta och jobba bort den här söndagen :)

22.11.2015 kl. 09:56

I dag har jag måndag

Har varit ledig över helgen och ännu måndag, tisdag. Så nu är det måndag i min värld.

På lördag blev vi bjudna på en endagsresa. Startade på morgonen. Hade packat med äggsmörgåsar och saftflaska och lite geggiga sockermunkar som matsäck. Vi hade en riktigt fin dag, fönstershoppade och efter omröstning av barnen blev  det mat på en hamburgerkedja. Tack även för den! Barnen hade fått lite pengar av mormor så de fick köpa godis! Sen var det en ganska lång hemresa men typ kl 12 var vi hemma igen och stupade i säng. Inga slagsmål, inga sura miner utan vi skötte oss alla riktigt exemplariskt.

Resten av ledigheten har jag försökt att ta det lugnt. I går var det en riktigt lyckad babyshower för en vän. Jag hade kokat ihop egen deo och bodyscrub åt henne i gåva. En annan av mina vänner betalade för mig. Stort tack åt henne som gjorde det möjligt för mig att vara med, hade redan hunnit hitta på en massa ursäkter till varför jag inte kunde komma för att slippa berätta att jag har inga pengar alls.

Sen till det trista måndagslivet. Jag rymms inte i mina byxor mera, ställde mig på vågen och konstaterade att jag gått upp 5 kg på en kort tid. Dels beror det säkert på att jag äter onyttigt nu. Ingen sallad och färska grönsaker utan min diet består av bröd, bullar och pasta. Alltså endast kolhydrater, vitt mjöl och socker! Sen en annan orsak är säkert att jag "tröstäter", har inte råd att göra något roligt men har åtminstone skåpet fullt av bulla. Suck, ska försöka ta tag i det här innan det spårar ur riktigt ordentligt. Vet ju hur man ska äta hälsosamt, men det är lite svårt då jag inte har pengar att köpa mat för utan vräker i mig allt jag får istället. Ska försöka ge mig ut på en promenad i kväll, skulle göra bra både fysiskt och psykiskt..men får se om jag kommer mig i väg..

 

11.11.2015 kl. 13:48

Torsdag

I går blev jag lite uppgiven.

Nyligen så samlade jag mig kraft och berättade för mina vänner sedan högstadietiden om hur vi har det. Bad dem om avlagda kläder då vi började ha brist på det mesta. Speciellt skor. Barnen skulle på nån idrottsgrej från skolan och det visade sig att i vårt hushåll fanns ett par gymnastikskor. Så, vem av dem skulle spela fotboll i gummistövlar eller hoppa höjd i crocs? Nå här kom mina gamla vänner till hjälp. Vi fick både skor och vinterjackor och andra kläder. Tuuusen tack för allt det.

Tillbaka till i går. Jag fick ett meddelande med frågan om jag ville vara med och dela på ett presentkort till en av våra vänner. Vänta nu lite, har jag inte just förklarat hur vi har det ställt ekonomiskt och nu skulle jag bidra till ett presentkort? Nej, jag överdrev inte tidigare då jag sa att vi är utan pengar. Vi är utan på riktigt! Inte på det sättet att vi just nu inte kan åka till Turkiet eller köpa en ny Iphone. Vi är utan på det sättet att vi kan inte köpa en flaska ketschup, eller ett par trosor. Vi kan inte köpa lyx som lördagsgodis eller en flaska vin. Vi har sökt pantflaskor för att få ihop till ett paket bindor. Stulit äpplen för att få mellanmål. Det är på det stadiet vi är och jag trodde jag berättat det.

I dag var brödkö-dag igen. Den här gången var där dubbelt mera människor än senast så det blev mycket mindre mat. Fick 0,5 l joghurt, en påse skinkstrimlor, 2 bröd, en bit bullalängd, ett paket grillkorv, ett paket minimozzarella och 4 bitar jäst och två paket flora. Jag är väldigt tacksam för all hjälp vi får men oj vad  jag saknar frukt och grönsaker!

Har just suttit i telefon och förklarat bort fakturor som förfallit. Saknar totalt motivation till allt! Som tur är så får jag vara ledig några dagar, tror jag ska sätta mig och läsa och stänga ute hela omvärlden. Behöver en liten paus från mitt liv.

05.11.2015 kl. 15:18

En härlig diakonissa

I dag har jag hunnit med mycket redan. Steg upp i tid i morse för att hinna till diakonin direkt de öppnar. Kommer dit strax över nio och där är mörkt. Ringer på, ingen öppnar. Det kan inte vara sant. I det här skedet är jag nära att sätta mig ner på trappan och bara ge upp. Tar mig själv i kragen och söker mig vidare in till pastorskansliet för att se om de slutat ha diakonimottagning helt och hållet. Där vet de inte heller, men den vänliga kvinnan bakom skrivbordet börjar ringa runt. En diakonissa visar sig vara på plats men på en annan punkt. Bara att köra vidare. 

När jag äntligen sitter på mottagningen känns det som om en jättetyngd lossar från mig. Här sitter en riktigt lugn och harmonisk söt kvinna och lyssnar på mig. Hon ställer inte en massa svåra frågor och hon kritiserar eller ifrågasätter ingenting. Hon bara finns där och mellan tårarna bubblar en osammanhängande story ut ur mig. Så här efteråt tror jag nog inte hon hade riktigt lätt att förstå vad jag svamlade. Men det är inte poängen, utan poängen är att hon fanns där utan att dömma och dessutom kunde hon hjälpa oss lite ekonomiskt. Både med fakturor och mat. Så nu är det lättare att planera resten av månaden. Hittills har jag inte vetat vad jag skall prioritera. Ska jag försöka betala bort fakturor eller köpa mat. 

En sån grej som att barnen är bjudna på kalas kan ställa mitt liv upp och ner i flera dagar. Visst, kul att de har vänner och kalas är ju superskoj..men.. presenter! Vänder in och ut på varje låda, vad har vi som inte ser använt ut som vi kan ge åt två pojkar som närmar sig tonåren? Visst har vi saker vi kan ge vidare, tex. böcker. Men allt i vårt hushåll är ju flickigt! Och jo det handlar bara om 5-10€, men vi har totalt 12€ i veckan att leva på efter att boendekostnaderna är betalda! Det skall räcka till mat, bensin, telefon, tv, hygien, kläder, hobbyn och allt annat.. Ni ser, det går ju inte riktigt ihop! :/

 

 

03.11.2015 kl. 11:40

På nytt född blogg

Kom plötsligt ihåg att jag en gång hade en blogg som sen föll i glömska.. Och här är den ju. Börjar om på tomt papper. Snurrar en massa i min lilla skalle just nu så jag tror jag skulle må bra av att skriva ner tankarna så de inte trasslar ihop sig och bildar en enda stor knut.

Har det riktigt tufft ekonomiskt just nu. Hade bestämt träff med diakonin i förra veckan för att få lite mathjälp och få prata genom vår situation men när jag kom dit var det en lapp på dörren - stängt! Skulle helst av allt ha lagt mig ner på golvet och gråtit och sparkat, men vad hade det hjälpt? Som tur råkade det vara brödkö-dag så det var bara att ställa mig sist i kön. Det var riktigt lyxmat som delades ut den här gången. Plättar, pulledpork, leverlåda, gurka och bondost. Dessutom fick jag två rosor. Så här mycket mat har vi inte sett på länge!

Vinterkläder har vi lyckats skrapa i hop tack vare mina vänner.

Känns som vi firat jul redan många gånger, väskor fulla med kläder och plastpåsar fulla med mat. Blir tårögd av lycka!

I dag har jag dragit i gång processen med att komma upp till minimi-nivån på underhållsstödet och kampen om att få ensamvårdnad till pappers också. Får se hur lång tid det tar och om det blir en lätt grej eller ett rent helvete.

Så där ja, nu har jag skrivit av mig lite igen. Skönt!

02.11.2015 kl. 14:46

Jag är en liten kameleont, oftast glad och sprallig men får mina ångestatacker i ensamhet.Det bästa i mitt liv är mina 2 flickor. På andra plats kommer min familj och mina vänner. Jag har många bekanta men bara några som jag räknar till mina riktiga vänner, såna som man kan ringa mitt i natten om det behövs och de skämms inte för mig fast vilka dumheter jag skulle hitta på!Så läs, kommentera och fråga. Här börjar resan genom mitt liv :)

Senaste kommentarer